Har nu sprungit 17 rundor och efter 16 så kände jag mig som en kung.
Har sprungit tidiga morgnar eller sena kvällar, ofta direkt på stranden och har sprungit mellan 20 och 35 minuter. I början var det rejält tungt men det har gått lättare och lättare. Känt att jag har driv i steget och andningen har fungerat.
Så i går drog jag iväg på en lite längre runda, trodde den skulle vara en dryg halvmil så det kändes OK att öka lite om jag nu skall springa Göteborgs-varvet i maj.
Rundan tog nästan 70 minuter och jag var nöjd och belåten efter. Trodde nog jag hade sprungit en dryg mil, kanske till och med 12 km. För tidigare så fixade jag ju lätt ett kilometertempo på under sex minuter. Och det kändes som jag låg runt en sex minuter per km.
Tog bilen morgonen efter och kollade trippmätaren. Kunde det vara så långt som 12 km?
Den stannade på 8,8 km, trodde först det var fel på bilen.
Det MÅSTE vara fel på bilen!
Men så är det säkert inte, dvs jag sprang rundan i ett tempo på dryga åtta minuter per kilometer.
ÅTTA MINUTER PER KILOMETER, DET ÄR JU FÖR FAAN KNAPPT GÅTAKT!!!
Bara att konstatera, jag börjar bli en gubbe.
Hade nog behövt träna lite i Skatås där man blir omsprungen av pensionärer så att man vet att hålla sig på mattan…
Får börja fundera på något bra svepskäl så jag slipper springa varvet.
Har nog lite ont i ena vaden… faktiskt… kanske…
skriven
Hihihi du underhåller oss iaf! Duktigt gjort! Skit i tiden det är tiden som räknas!