...med min långa resa, mycket mycket nöjd.
Men jag är inte mätt och jag kommer nog att resa igen.
Har fått ut så mycket av just resandet, med alla möten, allt som har hänt, allt nytt och att ge sig ut i det okända. Det har gett så mycket mer än att bara ligga i en solstol och bara umgås med några få som du redan känner. Sen är det givetvis så att man även behöver lugnet och stillheten för att verkligen komma ner i varv också.
Ett stort tack till alla som följt bloggen och kommit med kul mail och kommentarer, det har varit väldigt uppskattat. :)
Nu väntar ca sex månaders (minst) liv nere i de djupa skogarna i Småland.
Om ni har vägarna förbi är ni varmt välkomna hemma hos mig, älgarna, rådjuren, vildsvinen och en och annan mygga.
Blir mer och mer förtjust i Karin Boyes dikt "I rörelse" :
Den mätta dagen, den är aldrig störst.
Den bästa dagen är en dag av törst.
Nog finns det mål och mening i vår färd -
men det är vägen, som är mödan värd.
Det bästa målet är en nattlång rast,
där elden tänds och brödet bryts i hast.
På ställen, där man sover blott en gång,
blir sömnen trygg och drömmen full av sång.
Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr.
Oändligt är vårt stora äventyr.
Upphovsrätt © (1996)
Karin Boyes lyrik: Ulf Boye English translation: click here.
Bättre ord kan nog inte avsluta detta äventyr.
Önskar alla en riktigt trevlig sommar, om/när den nu kommer...
Tack och hej då ... för denna gång.
skriven
Välkommen hem! Du kan ju alltid fortsätta blogga från de Småländska myggskogarna, säkert väldigt exotiskt för oss västkustbor. :)