Hasses blogg

All pictures from Bora Bora, click here.

All pictures from Rangiroa, click here.

All pictures from Tahiti, click here.

Detta var resans huvudmål så jag hade rätt högt ställda förväntningar. Mycket högre än för Fiji och Nya Kaledonien men jag tycker att förväntningarna infriades.

Det var verkligen så bra och vackert som jag hoppades.

Det fungerade utmärkt med engelska på både Tahiti och Bora Bora och det fungerade OK på Rangiroa.

Visst, det är dyrt men det har det varit på alla ställen så det var ingen skillnad.

Fast bäst klimat, för alla ö-riken jag varit på, är från maj och fram till oktober, då är det lite torrare och svalare. Och då vill man ju helst vara hemma i Sverige…

Under högsäsong är det också fler turister och då kanske man får en lite annorlunda bild av resmålen. Nu har jag ju knappast behövt trängas på någon strand eller behövt paxa någon solstol.

Men även utanför högsäsong är vädret oändligt mycket bättre än hemma i Sverige och det är inga problem att bränna den blekfeta kroppen rödare än en bifftomat.

Jag ångrar definitivt inte att jag åkte hit och jag tror nog jag kommer tillbaka, finns så många fler öar som är mer orörda man kan besöka. Drömmen är att åka runt med båt här nere, fast då räcker inte 70 dagar… ;)

Den som lever får se.

Nu bär det av tillbaka till Papeete och direkt vidare till det hemliga resmålet. Det är också ett av de ställen jag alltid velat åka till och det passar ju bra att det ligger på vägen hem mot gamla Sverige.

Längtar faktiskt hem lite nu.

… lugn detta är inget dykinslag, och inget fiskeinslag heller!

Nej jag tänkte prata lite om den ingrediens som man äter väldigt mycket av både här i Franska Polynesien, på Fiji och på Nya Kaledonien. Nämligen tonfisk.

Den serveras både på längden och tvären och det är oftast väldigt gott, men som med allting så finns det en gräns för hur ofta och mycket man klarar av. Och jag är farligt nära den gränsen nu.

En genomgående rätt på alla ställen är marinerad tonfisk som är riktigt gott.

De tärnar rå tonfisk och marinerar oftast i kokosmjölk, citrussaft och sen kan de ibland ha extra örter så som koriander. Serveras ofta som en sallad. Kan även marineras i soja, vitlök och ingefära.

Sen får man det tunnskuret så som carpaccio. Ofta med olivolja på och ibland vitlök och citrussaft. Också jäkligt gott.

Har även ätit som sashimi, med soja, fisksås och wasabi. Mumma!

Tartar, hackad rå tonfisk formad som en biff, oftast med olivolja, lök och lite kapris. Helt OK.

En annan variant är halvt brynt tonfisk, dvs fisken är rå inuti och brun på ytan. Serveras som huvudrätt med tex pommes frites eller ris. Också riktigt gott… i början. 

Sen kan man givetvis få helt stekta kotletter och det förekommer även grillspett.

Men jag föredrar nog tonfisken mer åt det råa hållet då stekt tonfisk lätt kan bli ganska hård och torr.

Börjar se fram mot ett kommande resmål där hamburgare och stekar sägs vara storleken större (biggest in the world, närmare bestämt, om man får tro den egna befolkningen…).

För jag har ätit nog med tonfisk för en bra tid framöver.

... hotell i Rangiroa ägs av ett par som sköter allt själv, Judith och Felix. Fast det är nog mest hon som gör jobbet här på hotellet. Tror Felix har ett annat jobb på dagarna.

Men städning ingår inte så det är ”bara” frukost och middag som skall serveras samt den dagliga krattningen. Det faller ner så mycket löv, kokosnötter mm på ett dygn att du måste göra det varje dag. Det är väl nackdelen med ett bra klimat där allt verkligen växer så det knakar.

Nedfallande kokosnötter är visst en av de vanligaste dödsorsakerna här nere. Fick två rakt ner i taket i går kväll med 30 sekunders mellanrum. Sket nästan på mig när första small ner i plåttaket.

Stället kan knappast betecknas som ett topphotell och det är väl fortfarande under uppbyggnad, trots att de haft stället i 26 år. Det finns massor kvar att göra och man kan definitivt diskutera prioriteringarna. Poolen är halvfärdig, finns inget räcke på övervåningen på huvudbyggnaden, ingen belysning från vägen ner till hotellet och det finns inte ens en skylt vare sig på huset eller ute vid vägen mm.

Men jag kan ändå känna igen mig i att brinna för något och då får allt annat vänta.

Och det som Judith brinner för är klä alla väggar i huvudbyggnaden, både utsidan och insidan med snäckor och koraller.

Snäckorna har de plockat ute på öarna i atollen och sedan gjort mönster och motiv genom att sätta fast olika sorters snäckor i olika former och färger på väggarna.

Snäckorna är oftast riktigt små och hon fäster dem med kakelbruk, hon kan inte ta mer än en halv kvadratmeter åt gången för att hinna. Det har tagit henne två år att komma dit hon är nu!  :)

Kitchigt, osmakligt, fult, fulsnyggt, snyggt eller rent av fantastiskt vackert?

Denna vägg har ett motiv av atollen Rangiroa.

En fin pelare med fantastiska mönster. Mitt i "blommorna" ovan sitter äkta Tahitiska svarta pärlor.

Nerervåningen klädd med koraller och övervåningen med snäckor.

Jag blir i alla fall glad när jag ser det. :)

Vad tycker ni?

Från och med nu är herr Karlsson PADI certifierad för att använda Nitrox (Enriched Air).

Vem bryr sig säger säkert några av Er och då föreslår jag att ni går tillbaka till den porrsisdan ni kom ifrån. Bara att klicka på vänsterpilen i browsern. ;)

För alla andra kan jag förklara att man kan dyka med en luftblandning som innehåller mer syre och mindre kväve.

Fördelen är att man inte får lika mycket kväve i blodet, man kan dyka längre och man mår bättre efter dykningen. Inte samma känsla av baksmälla som annars kan inträffa.

Men det finns nackdelar så som att man inte kan gå lika djupt för syre blir giftigt för centrala nervsystemet när man får för mycket i blodet. För mycket syre kan leda till svåra skakningar och i värsta fall medvetslöshet och sker det under vatten är du nog ganska säkert död.

När man dyker med Nitrox så måste man därför inför varje dyk noga kontrollera syrehalten i sin tank och helst använda en dykdator som hjälper dig hålla koll på dina dyk, särskilt viktigt om du gör flera dyk efter varandra.

Så för att få använda Nitrox så måste man läsa en bok, genomföra dykövningar med Nitrox , klara ett skriftligt prov och viktigast av allt: betala pengar till PADI.

När jag kommer hem till Göteborg så ligger det förhoppningsvis ett leg och väntar.

Mr Karlsson, PADI Certified Enriched Air Diver.

Faan, måste nog trycka upp nya visitkort.

Ett sånt visitkort i baren på InContro måste ju vara samma sak som säkert napp! ;)

Fast jag, fiske och napp vet ni ju hur det brukar sluta… ;)

Som jag skrev tidigare är detta klassat som en av de bästa dyk-siterna i världen. Och då sätter man ju förväntningarna därefter.

Hade nog lite otur första dagen då vi visserligen såg haj, några större rockor, en delfin, en stor sköldpadda mm men hade förväntat mig mer.

Andra dyket var ett sk sunset-dive, dvs man dyker i solnedgången och då skall fiskarna vara mer aktiva. Vi hade dock otur att strömmen bytte riktning mitt under dyket vilket gjorde att alla fick kämpa som idioter för att över huvud taget röra sig framåt. Redan efter 30 minuter var allas luft slut och det var ju inte det dyket i solnedgången jag hade hoppats på.

Två grupper med dykare som som kämpar mot strömmen.

Så efter första dagens dykning var jag rejält missnöjd. Men jag tänkte i alla fall ge dykningen chansen en dag till och det var tur det. ;)

Andra dagen började med ett dyk utanför Avatoru-passet och vi kom precis när en annan grupp matade Silvertip-hajar, något som egentligen är förbjudet här nere. Silvertip-hajar är riktigt stora och tillhör samma släkte som storebror Vithajarna.

Så helt plötsligt simmar det sex stycken 2,5-3 meter stora hajar bara någon meter framför mig. Kan säga det var riktigt mäktigt! Glömde faktiskt bort att fotografera. :) De simmar mot dig och avgör om du:

A.       har mat med dig, och/eller

B.       är mat.

Om du varken är A eller B så fortsätter hajen vidare, och jag sitter ju här och skriver så du vet svaret.

Vår divemaster var dock en försiktig och smart kille som såg till att vi inte befann oss nedströms om maten för det gjorde vi i början av dyket. Är du nedströms kan hajarna av misstag ta dig för en lunch så vi simmade runt maten och därifrån relativt snabbt.

Fast jag brydde mig inte så mycket, hade ju äntligen fått se en av de lite större hajarna på riktigt nära håll. :)

Man hoppar helt enkelt ner i vattnet på ett ställe, lägger sig på ett bestämt djup och bara låter strömmen transportera dig och blir sen upplockad på ett helt annat ställe.

Vi startade på utsidan av atollen och fördes in genom Taputa-passet. Det enda viktiga är att du ligger nära, i samma linje och på samma höjd som alla andra. Du behöver i princip inte röra dig utan kan bara ligga still och beundra landskapet som far förbi runt omkring dig.

Under oss på 40-50 meters djup simmar massor med gråhajar, säkert trettio stycken. Och även några Silvertip passerar.

Sakta kommer grupper med Spotted Eagle Ray (stora rockor med vingbredd på 2,5 meter) svävande under oss. Allt sker dock på stora avstånd så det blev inte bra på film.

Mot slutet av dyket är det meningen att vi skall gå ner i skydd av en canyon på 22 meters djup och håla fast oss i framkanten och bara ligga still i skydd för strömmen och se vad som simmar förbi.

Divemastern var mycket noga vid genomgången innan att det var viktigt att snabbt komma ner i skydd och att snabbt ta tag i någon klippa och bara försöka hålla sig kvar med båda händerna.

Det gick bra för alla utom en stackars japansk kvinna som inte orkar simma ner tillräckligt snabbt utan blir hängande i bakkant av canyonen. Strömmen är stark, mycket stark, dryga sex knop och den pressar henne mot kanten och hon orkar varken ta sig upp eller ner. Imponerande att hon inte fick panik.

Så där hänger vi som vimplar i framkanten och håller fast oss allt vad vi orkar och ser henne sitta fast tio meter bort. Tack och lov var divemastern duktig och tog snabbt ner henne i skydd och därefter avbröt vi dyket. När man släpper taget får man vara noga med att snabbt stiga några meter för att inte slå rakt in i bakkanten. Därefter är det bara att lugnt och stilla låta strömmen transportera dig och gå upp till fem meters djup för ett säkerhetsstopp. Japanskan släppte inte taget om divemasterns väst förrän hon var uppe i båten. :) Också ett sätt att fira sin smekmånad på.

Trots incidenten var det en riktigt bra upplevelse.

Alla tillbaka igen välbehållna. :)

Det jag inte fick se som annars är relativt vanligt här är:

* Hammarhaj och tigerhaj. Hammarhajen kan bli 4 meter och väga 400 kilo, tigerhajen kan i sällsynta fall bli 7 meter och anses vara den näst farligaste hajen för människor. När de kommer simmande försvinner alla andra hajar för andra hajar står nämligen på menyn för båda dessa arter.

* Mantor, det skall finnas många stora mantor som lever inne i lagunen som med jämna mellanrum tar sig in och ut genom passen. Mantor besöker regelbundet platser för att bli rengjorda, sk cleaningstations. En fullvuxen manta kan nå en vingbredd på nära sju meter.

* Delfiner, det finns en grupp med sju delfiner och ytterligare en grupp som ibland kommer fram och simmar bland dykarna. Det finns en hona som kallas TouchMe och hon brukar lägga sig på mage och så vill hon att man kliar henne på magen. Just nu har hon en unge med sig som kallas Treasure.

* Är man här vid rätt årstid kan man dessutom få se knölvalar passera förbi och ibland vänder de om och simmar runt dykarna några varv. Sägs vara riktigt mäktigt då de är stora som bussar. :) 

Så det kan finnas anledning att komma tillbaka en annan gång.

Fick ett mail från dykarna på bilden ovan och dagen efter så hade de gjort två dyk tillsammans med 13 delfiner.

Kul för dem, eller hur... :(

… är nog raka motsatsen till Bora Bora.

Rangiroa är en av världens största atoller med en omkrets av nästan 80 mil. Det finns ingen huvudö i mitten av lagunen utan massor med små smala öar längs atollens kant. Lagunen blir aldrig djupare än 30-35 meter. Totalt bor här dryga 2000 personer som livnär sig på turism (dykning), pärlodling, fiske och så finns det en vingård också.

Öarna består bara av koraller och sand så högsta punkten är kanske tre meter och som bredast är ingen ö mer än 200-300 meter. Man vill nog inte vara här om det kommer en tsunami. ;)

Varför åker man då till Rangiroa?

Ja det är då inte lika fantastiskt vackert som Bora Bora i alla fall, men visst är det ändå vackert på sitt eget sätt.

Men dykningen sägs vara bland den bästa i världen på grund av den stora lagunen och att det bara finns två lite större in och utlopp, Tiputa och Avatoru.

Strömmarna vänder regelbundet på grund av tidvattnet. Så i dessa två pass som inte är mer än kanske 100 meter breda passerar varje dygn stora mängder vatten och fisk, dvs mat.

Och där det finns mat finns det stora levande varelser som äter denna mat. ;)

Så jag kommer definitivt att dyka de närmaste dagarna.

Jag bor på den största ön Avatoru ganska nära flygplatsen på ett enklare ställe, du kanske minns att jag skrev om två franska gymnastiklärare för ett tag sen.

Här är ön så smal att om jag står i mitten så kan jag se havet på båda sidorna. Från min bungalow kan jag höra både de stora mullrande riktigt tunga oceanvågorna på utsidan av atollen och de små skvalpande vågorna på insidan. Rätt skön känsla på kvällarna när man sitter på verandan med en liten whiskey, solen går ner och temperaturen når lite behagligare nivåer. Hela tiden med en skön svalkande bris.

Utsikt över lagunen som är så stor att den har sin egen horisont. Det lite mörkare i det turkosa vattnet är koraller och där simmar massor med fisk.

I dag var det 32 grader i vattnet, hur skall jag kunna bada när jag kommer hem igen?

I morgon blir det som sagt dykning.

… kan faktiskt vara ganska jobbigt.

Har ju farit runt som en idiot senaste 60 dagarna så att sitta still i en solstol är inte så lätt. Men nog väldigt nödvändigt.

Räknade ut att jag hittills sovit på 17 olika ställen sen jag reste iväg så jag behöver nästan hålla fast mig i solstolen för att sitta still. Skrev till en vän att jag nog får binda fast mig vid en palm.

Kunde dock inte hålla mig helt när man har koraller fem meter ut från stranden så jag tog med mig min GoPro-kamera, snorkel, mask, fenor och mitt hemliga vapen…

… en liten bulle!

Då är det inte så svårt att få nya kompisar. ;)

Här kommer lite bilder:

Triggerfish är vackra fiskar, och det finns många olika arter, men de kan vara lite "ettrig" om du befinner dig i deras revir. Reviret ser ut som en kon med spetsen nedåt så du måste simma åt sidan för att komma ur deras revir. Fast det är bara de riktigt stora som biter hårt. ;)

En mussla och några koraller.

En liten Pufferfish, tror de heter blåsfisk på svenska.

Så man behöver inte massor med utrustning för att se mycket fint om man är på rätt ställe.

I morgon är det dags för nästa ö cirka 75 minuters flygning nästan rakt öster ut till ögruppen Toamutu.

Har hört mycket gott om en atoll med namnet Rangiroa, nu är det upp till bevis.

Ni får veta mer i morgon.

När man vaknar och ser detta är det svårt att misslyckas.

Hyrde en liten moppe och tänkte ta mig runt ön idag (ungefär lika stark/svag som min Kia).

Skall inte vara några större problem då ett varv bara är 32 km och att det i princip bara finns en väg. Så någon GPS skall inte behövas, inte ens för mig. :)

Bora Bora är "allt-i-ett" på något konstigt sätt. Stora höga berg med lummig grönska och hela ön ligger i en lagun helt omgiven av korallrev och små öar. Om vattnet var blått på Lifou så är det turkos här, en riktigt härlig färg. Och inne i lagunen är vattnet varm, rejält varm. Så varmt att inte ens jag fryser när jag skall doppa mig.

Finns ett antal höga berg och nedanför har man en härlig grönska.

Runt hela Bora Bora finns ett pärlband med öar ute på korallrevet. Det ligger massor med fina hotell ute på öarna. 

Och finast bor man givetvis i ett hus på pålar ute i vattnet. Näst finast är ett beach house följt av ocean view och sist garden view...

De flesta har en anordning som de använder för att hissa upp sin båt när den inte används. Lär ju inte behövas så mycket giftiga bottenfärger för att slippa påväxt på båten. De lite större båtarna tar man upp med en trailer och ställer på land så det finns inga riktiga småbåtshamnar.

Man har tillåtelse att måla botten på sin båt en gång per månad men bara med färg som innehåller klor.

Absolut något för Sverige att ta efter. :)

Passerade åter igen en kyrka när de hade gudstjänst, likt Mana på Fiji sjöng de även här helt fantastiskt. Satt utanför en stund och bara lyssnade, fick nästan gåshud. Klart värt ett besök om du har tiden. Det börjar nästan låta som jag håller på att bli religiös. När fan blir gammal... ;)

Fick nyligen veta att de utanför vissa kyrkor sätter upp extra bänkar för de som vill höra sången men som skiter i gudstjänsten, smart!

Fångade solnedgången med moppe och allt och nu är det dags att åka "hem" till hotellet.

I morgon skall jag inte göra ett skit!

Tror ni jag fixar det?

Dags för fiske, äntligen.

Blev hämtad 08:15 och vid båten stod Keith och väntade. Amerikan som kom hit som sjöman på en svensk båt med timmer, Stocksund, för 45 år sedan och stannade.

Tre riktigt kraftiga spön med trissor för linorna och monsterrullar, Shimano Tiagra LRS för Er som är insatta. Kan säga att det mer ser ut som vinschar med slirbroms än fiskerullar.

Dessa rullar måste man styra in linan med tummen för om man får ett rejält napp så sliter de stora fiskarna sönder all finmekanik.

Grova linor och slirbromsen nästan på max redan från början. Normalt så drar fiskarna iväg 50-100 meter utan att du har en chans att stoppa dem. Man får bara vänta till de stannar och bromsar fisken gör man med båten..

En rejäl sele så man kan dra med ben och rygg och så har spöet i en hållare.

Ut med båten på utsidan av korallrevet och i med ytgående beten, fart 26 knop. Keith lägger båten där det är ungefär 100 meter djupt cirka 75 meter utanför revet.

Väderomslag och mulet väder, så allt är verkligen optimalt... eller?

Man letar efter flockar med fåglar för där det finns små fiskar finns det normalt även stora och ändå större. ;)

Allt är perfekt och nu är det bara att vänta på att de riktigt stora fiskarna skall nappa. Mitt rekord är en gädda på knappa sju kilo och det borde man ju slå, lätt!

Fyra timmar senare, efter att ha testat flera olika drag och olika djup, är vi på väg tillbaka utan ett enda napp.

Men det är väl det som är tjusningen med jakt och fiske, det skall inte vara för enkelt.

Så idag blev svaret INGET, men nu jag har i alla fall försökt.

Fast visst börjar det gå troll i fiskandet för det blev ju inställt på Fiji och på Lifou hade den personen som anordnade fisketurer gått och dött och ingen annan hade tagit över. Så frågan är om det helt enkelt är meningen att jag inte skall fånga någon rejäl firre.

Men vad är väl en bal på slottet… ;)

På vägen hem passerade vi Hiltons anläggning på en av öarna (bilden tagen dagen innan efter dykningen). Under högsäsong kostar de två yttre husen 4000 US$ per natt. Enligt Keith är det bara rockstjärnor, knarkkungar och ryssar som hyr. ;)

I morgon blir det fina bilder från en rundtur på Bora Bora, i fint väder. :)

Lite moln idag men det är rätt skönt när det inte är riktigt så varmt som i går. Men synd för färgerna blir bättre under vattnet om solen skiner men det är å andra sidan lättare att få se de stora fiskarna.

Det blev två bra dyk idag.

Blev hämtad på hotellet 08:15, lite sent kan tyckas men vi behöver ju inte åka så långt för att nå dykplatserna. Och det fanns fisk så det räckte, och blev över.

Vattnet är klart men inte perfekt, det är ganska många båtar som far runt så det är en del partiklar i vattnet. Bortskämd efter Lifou…

Men det var gott om fisk och på första dyket såg vi stim av stora rockor som simmade förbi. Det var riktigt mäktigt. De är lite skygga så vi var tvungna att hålla ihop gruppen så att det bara kommer bubblor från ett ställe och ligga stilla på botten eller bakom några klippor för att inte skrämma dem.

Till andra dyket åkte vi ut utanför revet och detta dyk är känt för sina hajar och vi blev inte besvikna. Såg säkert en 20-25 blacktip hajar som simmade runt och åt lite småfiskar. Häftigt när de kommer simmande rakt mot en och passerar på några meters avstånd. Blacktip-hajar blir inte så stora och är inte farliga… ;)

En amerikansk kvinna tappade sin kamera vid säkerhetsstoppet, se bilden ovan, och märkte det inte. En av de andra dykarna gick ner igen, släppte en mask på samma ställe och lät den sjunka till botten. Fem meter från masken låg hennes kamera. Smart, och hon var av förståliga skäl väldigt glad när han kom upp med kameran. Var värt några öl som hon säkert bjuder på ikväll.

Så kort och gott en bra dyk-dag med nya upplevelser.

Mr Divenmaster Himself gör tecknet för haj, med högerhanden...

Helt OK dykställe på Bora Bora.

Simma lugnt. :)

Har ju sett bilder av detta fantastiska ställe och när jag fick en första glimt från flygplanet var det precis som jag hoppats.

 

Ön är så kuperad att flygplatsen ligger ute på en av de små öarna i korallrevet runt Bora Bora som heter Moto Mute. Moto är benämning på en liten ö här nere.

Här kommer en bild som bättre visar Bora Bora från luften, har inte tagit den själv. Fick faktiskt en drömläge när jag lämnade Bora Bora från flygplanet men då tog batteriet slut i kameran... suck.

 Inte varje flygplats där man kan gå 30 meter rakt ut och bada i en lagun.

Sen får man öka båt in till hamnen i Vaitape på huvudön. De riktigt fina hotellen hämtar sina gäster direkt på flygplatsen och tar dem till sin, oftast, egna ö. Jag var mer än nöjd med att åka färjan in till huvudön. :)

På väg in i hamnen. Högsta berget på denna lilla ö är 727 meter och vägen runt ön är 32 km lång så ön är inte gigantiskt stor.

Hotellet ligger lite söder om hamnen och där fick man en blomsterkrans runt halsen och en liten välkomstdrink.

Gick ner till stranden och snorklade en stund. Vattnet är riktigt varmt, säkert 30 grader och i korallrevet precis utanför stranden simmar massor med fisk och jag såg till och med en riktigt stor stingrocka.

Solade en stund, en dusch och sen middag i sanden nere vid stranden i solnedgången.

Det kan ju knappast börja bättre. :) 

I morgon blir det dykning och dagen därefter blir det äntligen fiske. Håll tummarna att det inte blir inställt som på Fiji.

Huvudön i Franska Polynesien heter Tahiti och huvudstaden är Papeete.

I Papeete bor ca 26.000 av de totalt 260.000 innvånarna.

Samma valuta som på Nya Kaledonien, så det var riktigt smart av herr Karlsson att göra slut på all valuta på Tontoutas flygplats!!! :(

Ibland skall man läsa på lite innan, kanske...

Var inne i Papeete en dag för att boka flyg och hotell till öarna utanför. Här ser du några bilder från staden.

Jag kände inte till att Tahiti var känt för sina svarta pärlor. Beroende på storlek och lyster så kan ett halsband lätt kosta några hundra tusen och uppåt.

Tur man inte har flickvän just nu, kunde blivit riktigt dyrt. ;)

(Visade sig senare att man kan köpa lite billigare, fast enklare, om man handlar närmare pärlodlarna ute bland öarna)

Jag tror detta är kommunkontoret i Papeete.

En liten liten stad med trevliga människor och de flesta kan engelska. Lite bättre här än på Nya Kaledonien.

Hittade en affär som sålde fiskegrejer. Haspelrullen framför är nästan dubbelt så stor som vanliga svenska rullar. Då kanske ni fattar hur gigantisk multirullen är. Kräver rejäla fiskar för att komma till sin rätt. Men antar att detta är rätt ställe att använda den.

Måste försöka komma iväg på en fisketur här, blev ju inställt på Fiji.

Solnedgång över grannön Moorea, variant 2.

I morgon går flyget till Bora Bora! :)

·         Delad glädje är dubbel glädje.

Och det är helt sant, om det fungerar vill säga.

För man säger ju också:

·         Dubbelt så dyrt och hälften så roligt.

·         Man skall inte ta med sig tårta på kalas.

Bor just nu på en, för Er ännu hemlig, ort och här finns det i en bungalow två franska pensionerade gymnastiklärare som gav sig i väg på en gemensam resa ungefär samtidigt som jag.

Boendet är litet och enkelt och frun lagar mat till alla gästerna som sitter vid samma bord och äter.

Just nu är vi fyra personer som sitter och äter tillsammans klocka 19 varje kväll. Ett riktigt trevligt sätt att bo på och man lär verkligen känna de andra som bor här. En av fördelarna med att bo på lite billigare ställen.

Vårt mysiga middagsbord.

Men på fransmännens försa stopp i Australien blev de ovänner efter att ha bråkat om hur ofta de skulle ta paus. Australien är ju rejält stort och de skulle köra jäkligt långt.

Och de är fortfarande ovänner två månader senare och pratar i princip inte med varandra men reser ändå ihop och delar boende. Visst, jag kan förstå att det blir billigare att dela på boendet och de kanske har begränsat med pengar men vad faan!

De sitter vid samma matbord som oss andra och de bara blänger på varandra, när en går in i deras bungalow går den andre ut så de är bara inne samtidigt när det är dags att sova.

De måste verkligen tycka att de är ute på en härlig och harmonisk semester. :)

Kan säga att då är det fan så mycket bättre att resa själv.

Resedagar brukar vara ganska tråkiga dagar. Du har packat allt och du vill egentligen bara checka ut och komma iväg. Denna gång var det extra segt för jag checkade ut klockan tolv och flyget gick vid fem.

Därför blev det så mycket bättre när jag landade på Papeete en dag INNAN jag åkte. Innebär alltså att jag kan vakna i morgon bitti och göra om hela dagen på något bättre och roligare.

Kort och gott, en riktig bonus!

Bara att ställa om klockan och se glad ut. Nu är jag helt plötsligt 12 timmar EFTER Sverige istället för före.

****

Så om du har haft en dålig dag så skall du åka österut till Franska Polynesien.

För då passerar du datumgränsen och då får du en chans att göra om dagen igen!

****

Jag har ju dessutom blivit en dag yngre och det känns väldigt tydligt! :)

****

Funderade även på att låna lite pengar i Auckland och sätta in dem på banken på Papeete dagen innan.

Sen kan jag ju betala tillbaka pengarna efter en dag, fast egentligen samma dag… hänger ni med?

Borde kunna tjäna lite ränta på detta, eller? En bra affärsidé?

Kanske så Wallenbergarna har gjort? ;)

****

Sen kan man ju fira sin födelsedag två dagar i rad!

Frågan är om man kan tvinga nära och kära att ge presenter båda dagarna?

****

Och man kan ordna resor för festsugna som vill fira dubbelt jul och nyårsafton. Ytterligare en bra affärsidé?

****

Min bonusdag tillbringades dels inne i Papeete och dels vid hotellets pool.

Kan säga att det var klart mycket bättre än att sitta på Aucklands flygplats :)

****

... och som en extra bonus kommer nästa inlägg redan klockan 18.

Äntligen framme vid resans huvudmål efter fem timmars flygning, 4600 km nordöst om Nya Zealand.

Allt annat har varit lite blandade chansningar men Franska Polynesien har jag alltid drömt om. Tror nog ända sen jag såg filmer som Villervalle i Söderhavet och filmer av Jacques Cousteau för oändligt många år sen ( i svartvitt!!!). ;)

Har nu landat på huvudön Tahiti i huvudstaden Papeete och sover här tre nätter.

Men om du följt min blogg så vet du: -Lämna huvudön så fort du kan. Fast Tahiti känns lite bättre än tidigare öar jag varit på.

Så idag har jag fixat flyg och boende till två ställen jag tror kan bli riktigt riktigt bra, fem dagar på ett ställe och fyra på ett annat. De är lite av varandras motsatser, du kommer snart att förstå vad jag menar.

Detta är vad jag verkligen har väntat på. :)