Hasses blogg

…är ett släkte för sig.

De flesta kan vara helt underbara att prata med och de kan vara en perfekt källa att få nyttig information av. Fast man får ta faktauppgifter med en extra nypa salt. Jag blev ju till exempel lurad att det var en haj som dödat en dykare i Perth när dykaren i själva verket fått panik och stigit rakt upp från 30 meter när hans luft tog slut.

I fattigare länder försöker de gärna få återkomma och ta fler körningar till diverse attraktioner och shoppingcentra de prompt vill ta dig till. I Bangkok kör de tex dig nästan alltid till ett shoppingcenter som "nästan" låg på vägen dit du skulle... (de brukar visst få bensinkuponger för varje turist de tar dit)

Sen finns det de som inser att du inte vet vad det skall kosta när du kommer till en ny ort, då sticker ofta taxorna iväg innan man lär sig vad en resa bör kosta. Men även om de blåser dig med lokalbefolkningens måttstock mätt brukar det ändå bli bra mycket billigare än en taxi i tex Göteborg… Så ibland kan det vara Ok att låta sig luras lite… ;)

Fråga gärna på flygplatsen eller på hotellet vad en resa skall kosta så undviker du allra värsta blåsningarna.

Det är också ganska vanligt att hotellen ordnar med transporter både till flygplatsen och in till staden och då blir det ofta lite billigare.

Sen finns det pump-gasare!!!

Hatar verkligen pumpgasare som inte kan hålla jämn gas utan hela tiden gasar och släpper gasen. De är ganska vanliga i Asien men har haft turen att klara mig denna resa ända till jag kom till Hawaii. En av de värsta jag någonsin råkat ut för. Han pumpade även på bromsen!!!

Borde inte gett honom någon driks men han var ju trevlig för övrigt....

Vissa chauffören kan vara riktigt jävla sura och tvära.

Det är väl Ok att ha en dålig dag och inte vilja prata med sin kund men när de pratar med någon annan i telefon hela resan eller högt häver ur sig saker på sitt eget modersmål mot kunden tycker jag det är mindre trevligt. 

Och när de sen inte ens behagar kliva ur taxin och hjälpa dig med bagaget när du kommer fram tycker jag är riktigt dåligt. Har hänt mig två gånger, faktiskt två av tre körningar i Sydney.

Då brukar jag jävlas tillbaka genom att "glömma" att stänga passagerardörren och bagageluckan… Det kan göra dem riktigt förbannade…

Förhoppningsvis är de lite mer serviceminded med nästa kund…

Brukar le riktigt gott när jag hör dem kliva ur taxin bakom ryggen när jag bär in väskorna på hotellet.

Hasse vs Sur-Taxi,  1-0 ;)

…änglarnas stad.

Senast jag var här var när Axel föddes, för tidigt… var väl inte så kul att få det telefonsamtalet till hotellet 1993.

Men nu är jag här igen och jag hoppas verkligen inte jag får reda på att jag blivit pappa en gång till. Skulle bli mycket mycket förvånad. ;)

Kallt som f…n när jag kom fram, 19 grader. Var tvungen att ta på mig en jacka för första gången sen jag lämnade Sverige. Men vädret blev bättre och det är kanske bra att hinna acklimatisera sig lite inför den stundande hemresan.

Riktigt kallt på Venice beach första dagen.

Du måste hyra bil för att kunna ta dig runt så jag har tillbringat ganska mycket tid i bilen och åkt runt till olika ställen.

En dag gick åt till att besöka en mycket bra outlet med fantastiska priser, åtminstone om man jämför med vad vi får betala i Sverige. Dottern fick reka lite och bestämma vilket ställe som hon tyckte var bäst.

Stället hette Dessert Hills och låg 15 mil öster om Los Angeles så det gick en hel dag. Men även om jag hatar att shoppa så blev jag imponerad av alla affärer och alla kända märken som fanns där. Tror det var närmare 200 affärer. Till skillnad från en svensk outlet som ofta liknar en lagerlokal var detta riktiga affärer med fullt sortiment.

Första 10 milen var det hus hela vägen, därefter ändrades landskapet lite.

Köpte hem Levis-jeans till familjen, alla modeller kostade 39 US$.

Dottern ville ha lite Ralph Lauren kläder och på dessa och det mesta annat var priserna 1/4 av vad det kostar hemma.

Så jag "tjänade" massor med pengar på att handla massa saker som jag kanske inte behövde, eller ... ;)

Tack och lov skickade jag ju hem fem kilo från Nya Zealand.

Nu är resväskan definitivt full igen i alla fall.

Man kan nog inte komma hit utan att besöka denna plats.

Tog bussen hit från hotellet och det tog en timma men då stannar bussen på alla möjliga och omöjliga ställen. Med bil tar det nog 20 minuter. Det kostade bara 16 kronor och det var jag och en massa andra turister.

7 december 1941 har en stor betydelse här.

Som du ser av bilderna har det med andra världskriget att göra.

Var där redan klockan elva men då var biljetterna till USS Arizonas gravplats/monument slutsålda. Byggnaden ligger precis rakt över där skeppet sjönk och totalt 1177 man blev kvar ombord.

Men jag passade på att besöka ubåten USS Bowfin, slagskeppet USS Missouri även kallad Mighty Mo och ett flygmuseum.

Det är värt att göra ett besök ombord. Man får en liten freestyle radio man knappar in nummer och får en utförlig beskrivning på många ställen ombord fartyget.  

Bakre torpedrummet, förvånansvärt mycket reglage för att hantera torpedluckorna.

USS Missouri. Det är svårt att inte inse att vi befinner oss i USA i alla fall. ;)

Dessa gigantiska kanoner användes sista gången i Kuwait-kriget.

Kanonerna skjuter iväg projektiler som har en diameter på dryga 40 cm.

Varje projektil väger 1.100 kg och varje krutladdning väger 300 kg.

Projektilerna kan skjutas iväg 35 km.

Det krävs 110 man för att hantera varje torn med tre kanoner.

Inför Kuwait-kriget moderniserades hon att även kunna hantera Tomahawk-missilier som också användes under inledningen av kriget.

Jag förstår varför hon kallas Mighty Mo.

Det var ombord på detta skepp som Japan skrev under sin villkorslösa kapitulation 1945 i Tokyo-bukten.

Utsikt från USS Missouri över platsen där USS Arizona sjönk. Det är den vita byggnaden som är byggd ovanpå platsen. Man måste åka båt ut till monumentet.

 

En av USA:s stora hangarfartyg låg förtöjd i hamnen. Den vita båten framför tar besökarna ut till USS Arizona.

 

Nästa ledtråd klockan 18:00.

All pictures from Bora Bora, click here.

All pictures from Rangiroa, click here.

All pictures from Tahiti, click here.

Detta var resans huvudmål så jag hade rätt högt ställda förväntningar. Mycket högre än för Fiji och Nya Kaledonien men jag tycker att förväntningarna infriades.

Det var verkligen så bra och vackert som jag hoppades.

Det fungerade utmärkt med engelska på både Tahiti och Bora Bora och det fungerade OK på Rangiroa.

Visst, det är dyrt men det har det varit på alla ställen så det var ingen skillnad.

Fast bäst klimat, för alla ö-riken jag varit på, är från maj och fram till oktober, då är det lite torrare och svalare. Och då vill man ju helst vara hemma i Sverige…

Under högsäsong är det också fler turister och då kanske man får en lite annorlunda bild av resmålen. Nu har jag ju knappast behövt trängas på någon strand eller behövt paxa någon solstol.

Men även utanför högsäsong är vädret oändligt mycket bättre än hemma i Sverige och det är inga problem att bränna den blekfeta kroppen rödare än en bifftomat.

Jag ångrar definitivt inte att jag åkte hit och jag tror nog jag kommer tillbaka, finns så många fler öar som är mer orörda man kan besöka. Drömmen är att åka runt med båt här nere, fast då räcker inte 70 dagar… ;)

Den som lever får se.

Nu bär det av tillbaka till Papeete och direkt vidare till det hemliga resmålet. Det är också ett av de ställen jag alltid velat åka till och det passar ju bra att det ligger på vägen hem mot gamla Sverige.

Längtar faktiskt hem lite nu.

… lugn detta är inget dykinslag, och inget fiskeinslag heller!

Nej jag tänkte prata lite om den ingrediens som man äter väldigt mycket av både här i Franska Polynesien, på Fiji och på Nya Kaledonien. Nämligen tonfisk.

Den serveras både på längden och tvären och det är oftast väldigt gott, men som med allting så finns det en gräns för hur ofta och mycket man klarar av. Och jag är farligt nära den gränsen nu.

En genomgående rätt på alla ställen är marinerad tonfisk som är riktigt gott.

De tärnar rå tonfisk och marinerar oftast i kokosmjölk, citrussaft och sen kan de ibland ha extra örter så som koriander. Serveras ofta som en sallad. Kan även marineras i soja, vitlök och ingefära.

Sen får man det tunnskuret så som carpaccio. Ofta med olivolja på och ibland vitlök och citrussaft. Också jäkligt gott.

Har även ätit som sashimi, med soja, fisksås och wasabi. Mumma!

Tartar, hackad rå tonfisk formad som en biff, oftast med olivolja, lök och lite kapris. Helt OK.

En annan variant är halvt brynt tonfisk, dvs fisken är rå inuti och brun på ytan. Serveras som huvudrätt med tex pommes frites eller ris. Också riktigt gott… i början. 

Sen kan man givetvis få helt stekta kotletter och det förekommer även grillspett.

Men jag föredrar nog tonfisken mer åt det råa hållet då stekt tonfisk lätt kan bli ganska hård och torr.

Börjar se fram mot ett kommande resmål där hamburgare och stekar sägs vara storleken större (biggest in the world, närmare bestämt, om man får tro den egna befolkningen…).

För jag har ätit nog med tonfisk för en bra tid framöver.

... hotell i Rangiroa ägs av ett par som sköter allt själv, Judith och Felix. Fast det är nog mest hon som gör jobbet här på hotellet. Tror Felix har ett annat jobb på dagarna.

Men städning ingår inte så det är ”bara” frukost och middag som skall serveras samt den dagliga krattningen. Det faller ner så mycket löv, kokosnötter mm på ett dygn att du måste göra det varje dag. Det är väl nackdelen med ett bra klimat där allt verkligen växer så det knakar.

Nedfallande kokosnötter är visst en av de vanligaste dödsorsakerna här nere. Fick två rakt ner i taket i går kväll med 30 sekunders mellanrum. Sket nästan på mig när första small ner i plåttaket.

Stället kan knappast betecknas som ett topphotell och det är väl fortfarande under uppbyggnad, trots att de haft stället i 26 år. Det finns massor kvar att göra och man kan definitivt diskutera prioriteringarna. Poolen är halvfärdig, finns inget räcke på övervåningen på huvudbyggnaden, ingen belysning från vägen ner till hotellet och det finns inte ens en skylt vare sig på huset eller ute vid vägen mm.

Men jag kan ändå känna igen mig i att brinna för något och då får allt annat vänta.

Och det som Judith brinner för är klä alla väggar i huvudbyggnaden, både utsidan och insidan med snäckor och koraller.

Snäckorna har de plockat ute på öarna i atollen och sedan gjort mönster och motiv genom att sätta fast olika sorters snäckor i olika former och färger på väggarna.

Snäckorna är oftast riktigt små och hon fäster dem med kakelbruk, hon kan inte ta mer än en halv kvadratmeter åt gången för att hinna. Det har tagit henne två år att komma dit hon är nu!  :)

Kitchigt, osmakligt, fult, fulsnyggt, snyggt eller rent av fantastiskt vackert?

Denna vägg har ett motiv av atollen Rangiroa.

En fin pelare med fantastiska mönster. Mitt i "blommorna" ovan sitter äkta Tahitiska svarta pärlor.

Nerervåningen klädd med koraller och övervåningen med snäckor.

Jag blir i alla fall glad när jag ser det. :)

Vad tycker ni?

Från och med nu är herr Karlsson PADI certifierad för att använda Nitrox (Enriched Air).

Vem bryr sig säger säkert några av Er och då föreslår jag att ni går tillbaka till den porrsisdan ni kom ifrån. Bara att klicka på vänsterpilen i browsern. ;)

För alla andra kan jag förklara att man kan dyka med en luftblandning som innehåller mer syre och mindre kväve.

Fördelen är att man inte får lika mycket kväve i blodet, man kan dyka längre och man mår bättre efter dykningen. Inte samma känsla av baksmälla som annars kan inträffa.

Men det finns nackdelar så som att man inte kan gå lika djupt för syre blir giftigt för centrala nervsystemet när man får för mycket i blodet. För mycket syre kan leda till svåra skakningar och i värsta fall medvetslöshet och sker det under vatten är du nog ganska säkert död.

När man dyker med Nitrox så måste man därför inför varje dyk noga kontrollera syrehalten i sin tank och helst använda en dykdator som hjälper dig hålla koll på dina dyk, särskilt viktigt om du gör flera dyk efter varandra.

Så för att få använda Nitrox så måste man läsa en bok, genomföra dykövningar med Nitrox , klara ett skriftligt prov och viktigast av allt: betala pengar till PADI.

När jag kommer hem till Göteborg så ligger det förhoppningsvis ett leg och väntar.

Mr Karlsson, PADI Certified Enriched Air Diver.

Faan, måste nog trycka upp nya visitkort.

Ett sånt visitkort i baren på InContro måste ju vara samma sak som säkert napp! ;)

Fast jag, fiske och napp vet ni ju hur det brukar sluta… ;)

Som jag skrev tidigare är detta klassat som en av de bästa dyk-siterna i världen. Och då sätter man ju förväntningarna därefter.

Hade nog lite otur första dagen då vi visserligen såg haj, några större rockor, en delfin, en stor sköldpadda mm men hade förväntat mig mer.

Andra dyket var ett sk sunset-dive, dvs man dyker i solnedgången och då skall fiskarna vara mer aktiva. Vi hade dock otur att strömmen bytte riktning mitt under dyket vilket gjorde att alla fick kämpa som idioter för att över huvud taget röra sig framåt. Redan efter 30 minuter var allas luft slut och det var ju inte det dyket i solnedgången jag hade hoppats på.

Två grupper med dykare som som kämpar mot strömmen.

Så efter första dagens dykning var jag rejält missnöjd. Men jag tänkte i alla fall ge dykningen chansen en dag till och det var tur det. ;)

Andra dagen började med ett dyk utanför Avatoru-passet och vi kom precis när en annan grupp matade Silvertip-hajar, något som egentligen är förbjudet här nere. Silvertip-hajar är riktigt stora och tillhör samma släkte som storebror Vithajarna.

Så helt plötsligt simmar det sex stycken 2,5-3 meter stora hajar bara någon meter framför mig. Kan säga det var riktigt mäktigt! Glömde faktiskt bort att fotografera. :) De simmar mot dig och avgör om du:

A.       har mat med dig, och/eller

B.       är mat.

Om du varken är A eller B så fortsätter hajen vidare, och jag sitter ju här och skriver så du vet svaret.

Vår divemaster var dock en försiktig och smart kille som såg till att vi inte befann oss nedströms om maten för det gjorde vi i början av dyket. Är du nedströms kan hajarna av misstag ta dig för en lunch så vi simmade runt maten och därifrån relativt snabbt.

Fast jag brydde mig inte så mycket, hade ju äntligen fått se en av de lite större hajarna på riktigt nära håll. :)

Man hoppar helt enkelt ner i vattnet på ett ställe, lägger sig på ett bestämt djup och bara låter strömmen transportera dig och blir sen upplockad på ett helt annat ställe.

Vi startade på utsidan av atollen och fördes in genom Taputa-passet. Det enda viktiga är att du ligger nära, i samma linje och på samma höjd som alla andra. Du behöver i princip inte röra dig utan kan bara ligga still och beundra landskapet som far förbi runt omkring dig.

Under oss på 40-50 meters djup simmar massor med gråhajar, säkert trettio stycken. Och även några Silvertip passerar.

Sakta kommer grupper med Spotted Eagle Ray (stora rockor med vingbredd på 2,5 meter) svävande under oss. Allt sker dock på stora avstånd så det blev inte bra på film.

Mot slutet av dyket är det meningen att vi skall gå ner i skydd av en canyon på 22 meters djup och håla fast oss i framkanten och bara ligga still i skydd för strömmen och se vad som simmar förbi.

Divemastern var mycket noga vid genomgången innan att det var viktigt att snabbt komma ner i skydd och att snabbt ta tag i någon klippa och bara försöka hålla sig kvar med båda händerna.

Det gick bra för alla utom en stackars japansk kvinna som inte orkar simma ner tillräckligt snabbt utan blir hängande i bakkant av canyonen. Strömmen är stark, mycket stark, dryga sex knop och den pressar henne mot kanten och hon orkar varken ta sig upp eller ner. Imponerande att hon inte fick panik.

Så där hänger vi som vimplar i framkanten och håller fast oss allt vad vi orkar och ser henne sitta fast tio meter bort. Tack och lov var divemastern duktig och tog snabbt ner henne i skydd och därefter avbröt vi dyket. När man släpper taget får man vara noga med att snabbt stiga några meter för att inte slå rakt in i bakkanten. Därefter är det bara att lugnt och stilla låta strömmen transportera dig och gå upp till fem meters djup för ett säkerhetsstopp. Japanskan släppte inte taget om divemasterns väst förrän hon var uppe i båten. :) Också ett sätt att fira sin smekmånad på.

Trots incidenten var det en riktigt bra upplevelse.

Alla tillbaka igen välbehållna. :)

Det jag inte fick se som annars är relativt vanligt här är:

* Hammarhaj och tigerhaj. Hammarhajen kan bli 4 meter och väga 400 kilo, tigerhajen kan i sällsynta fall bli 7 meter och anses vara den näst farligaste hajen för människor. När de kommer simmande försvinner alla andra hajar för andra hajar står nämligen på menyn för båda dessa arter.

* Mantor, det skall finnas många stora mantor som lever inne i lagunen som med jämna mellanrum tar sig in och ut genom passen. Mantor besöker regelbundet platser för att bli rengjorda, sk cleaningstations. En fullvuxen manta kan nå en vingbredd på nära sju meter.

* Delfiner, det finns en grupp med sju delfiner och ytterligare en grupp som ibland kommer fram och simmar bland dykarna. Det finns en hona som kallas TouchMe och hon brukar lägga sig på mage och så vill hon att man kliar henne på magen. Just nu har hon en unge med sig som kallas Treasure.

* Är man här vid rätt årstid kan man dessutom få se knölvalar passera förbi och ibland vänder de om och simmar runt dykarna några varv. Sägs vara riktigt mäktigt då de är stora som bussar. :) 

Så det kan finnas anledning att komma tillbaka en annan gång.

Fick ett mail från dykarna på bilden ovan och dagen efter så hade de gjort två dyk tillsammans med 13 delfiner.

Kul för dem, eller hur... :(

… är nog raka motsatsen till Bora Bora.

Rangiroa är en av världens största atoller med en omkrets av nästan 80 mil. Det finns ingen huvudö i mitten av lagunen utan massor med små smala öar längs atollens kant. Lagunen blir aldrig djupare än 30-35 meter. Totalt bor här dryga 2000 personer som livnär sig på turism (dykning), pärlodling, fiske och så finns det en vingård också.

Öarna består bara av koraller och sand så högsta punkten är kanske tre meter och som bredast är ingen ö mer än 200-300 meter. Man vill nog inte vara här om det kommer en tsunami. ;)

Varför åker man då till Rangiroa?

Ja det är då inte lika fantastiskt vackert som Bora Bora i alla fall, men visst är det ändå vackert på sitt eget sätt.

Men dykningen sägs vara bland den bästa i världen på grund av den stora lagunen och att det bara finns två lite större in och utlopp, Tiputa och Avatoru.

Strömmarna vänder regelbundet på grund av tidvattnet. Så i dessa två pass som inte är mer än kanske 100 meter breda passerar varje dygn stora mängder vatten och fisk, dvs mat.

Och där det finns mat finns det stora levande varelser som äter denna mat. ;)

Så jag kommer definitivt att dyka de närmaste dagarna.

Jag bor på den största ön Avatoru ganska nära flygplatsen på ett enklare ställe, du kanske minns att jag skrev om två franska gymnastiklärare för ett tag sen.

Här är ön så smal att om jag står i mitten så kan jag se havet på båda sidorna. Från min bungalow kan jag höra både de stora mullrande riktigt tunga oceanvågorna på utsidan av atollen och de små skvalpande vågorna på insidan. Rätt skön känsla på kvällarna när man sitter på verandan med en liten whiskey, solen går ner och temperaturen når lite behagligare nivåer. Hela tiden med en skön svalkande bris.

Utsikt över lagunen som är så stor att den har sin egen horisont. Det lite mörkare i det turkosa vattnet är koraller och där simmar massor med fisk.

I dag var det 32 grader i vattnet, hur skall jag kunna bada när jag kommer hem igen?

I morgon blir det som sagt dykning.

...har jag kunnat ersätta min trasiga iPhone.

Har nu kommit till ett ställe med en Apple Store och de byter ut en trasig iPhone för 199 US$.

Känns lite surt när jag fick den i december men bara att bita i det sura äpplet.

Spelar visst ingen roll hur gammal den är, kan vara värt att kolla om det även fungerar i Sverige.

 

Tack och lov har jag varit duktig och använt iCloud och även tagit backup med den.

Så jag fick tillbaka telefonen exakt som den var när den dog med kontakter, sms, telefonlistor, mail, foton, Appar, musik, rubbet!

Behövde bara knacka in mina lösenord sen var jag på banan igen.

Så om ni har en iPhone och inte kör iCloud så rekommenderar jag att ni börjar med det ASAP!

Så idag gillar jag Apple lite mer igen… ;)

… kan faktiskt vara ganska jobbigt.

Har ju farit runt som en idiot senaste 60 dagarna så att sitta still i en solstol är inte så lätt. Men nog väldigt nödvändigt.

Räknade ut att jag hittills sovit på 17 olika ställen sen jag reste iväg så jag behöver nästan hålla fast mig i solstolen för att sitta still. Skrev till en vän att jag nog får binda fast mig vid en palm.

Kunde dock inte hålla mig helt när man har koraller fem meter ut från stranden så jag tog med mig min GoPro-kamera, snorkel, mask, fenor och mitt hemliga vapen…

… en liten bulle!

Då är det inte så svårt att få nya kompisar. ;)

Här kommer lite bilder:

Triggerfish är vackra fiskar, och det finns många olika arter, men de kan vara lite "ettrig" om du befinner dig i deras revir. Reviret ser ut som en kon med spetsen nedåt så du måste simma åt sidan för att komma ur deras revir. Fast det är bara de riktigt stora som biter hårt. ;)

En mussla och några koraller.

En liten Pufferfish, tror de heter blåsfisk på svenska.

Så man behöver inte massor med utrustning för att se mycket fint om man är på rätt ställe.

I morgon är det dags för nästa ö cirka 75 minuters flygning nästan rakt öster ut till ögruppen Toamutu.

Har hört mycket gott om en atoll med namnet Rangiroa, nu är det upp till bevis.

Ni får veta mer i morgon.

När man vaknar och ser detta är det svårt att misslyckas.

Hyrde en liten moppe och tänkte ta mig runt ön idag (ungefär lika stark/svag som min Kia).

Skall inte vara några större problem då ett varv bara är 32 km och att det i princip bara finns en väg. Så någon GPS skall inte behövas, inte ens för mig. :)

Bora Bora är "allt-i-ett" på något konstigt sätt. Stora höga berg med lummig grönska och hela ön ligger i en lagun helt omgiven av korallrev och små öar. Om vattnet var blått på Lifou så är det turkos här, en riktigt härlig färg. Och inne i lagunen är vattnet varm, rejält varm. Så varmt att inte ens jag fryser när jag skall doppa mig.

Finns ett antal höga berg och nedanför har man en härlig grönska.

Runt hela Bora Bora finns ett pärlband med öar ute på korallrevet. Det ligger massor med fina hotell ute på öarna. 

Och finast bor man givetvis i ett hus på pålar ute i vattnet. Näst finast är ett beach house följt av ocean view och sist garden view...

De flesta har en anordning som de använder för att hissa upp sin båt när den inte används. Lär ju inte behövas så mycket giftiga bottenfärger för att slippa påväxt på båten. De lite större båtarna tar man upp med en trailer och ställer på land så det finns inga riktiga småbåtshamnar.

Man har tillåtelse att måla botten på sin båt en gång per månad men bara med färg som innehåller klor.

Absolut något för Sverige att ta efter. :)

Passerade åter igen en kyrka när de hade gudstjänst, likt Mana på Fiji sjöng de även här helt fantastiskt. Satt utanför en stund och bara lyssnade, fick nästan gåshud. Klart värt ett besök om du har tiden. Det börjar nästan låta som jag håller på att bli religiös. När fan blir gammal... ;)

Fick nyligen veta att de utanför vissa kyrkor sätter upp extra bänkar för de som vill höra sången men som skiter i gudstjänsten, smart!

Fångade solnedgången med moppe och allt och nu är det dags att åka "hem" till hotellet.

I morgon skall jag inte göra ett skit!

Tror ni jag fixar det?

Dags för fiske, äntligen.

Blev hämtad 08:15 och vid båten stod Keith och väntade. Amerikan som kom hit som sjöman på en svensk båt med timmer, Stocksund, för 45 år sedan och stannade.

Tre riktigt kraftiga spön med trissor för linorna och monsterrullar, Shimano Tiagra LRS för Er som är insatta. Kan säga att det mer ser ut som vinschar med slirbroms än fiskerullar.

Dessa rullar måste man styra in linan med tummen för om man får ett rejält napp så sliter de stora fiskarna sönder all finmekanik.

Grova linor och slirbromsen nästan på max redan från början. Normalt så drar fiskarna iväg 50-100 meter utan att du har en chans att stoppa dem. Man får bara vänta till de stannar och bromsar fisken gör man med båten..

En rejäl sele så man kan dra med ben och rygg och så har spöet i en hållare.

Ut med båten på utsidan av korallrevet och i med ytgående beten, fart 26 knop. Keith lägger båten där det är ungefär 100 meter djupt cirka 75 meter utanför revet.

Väderomslag och mulet väder, så allt är verkligen optimalt... eller?

Man letar efter flockar med fåglar för där det finns små fiskar finns det normalt även stora och ändå större. ;)

Allt är perfekt och nu är det bara att vänta på att de riktigt stora fiskarna skall nappa. Mitt rekord är en gädda på knappa sju kilo och det borde man ju slå, lätt!

Fyra timmar senare, efter att ha testat flera olika drag och olika djup, är vi på väg tillbaka utan ett enda napp.

Men det är väl det som är tjusningen med jakt och fiske, det skall inte vara för enkelt.

Så idag blev svaret INGET, men nu jag har i alla fall försökt.

Fast visst börjar det gå troll i fiskandet för det blev ju inställt på Fiji och på Lifou hade den personen som anordnade fisketurer gått och dött och ingen annan hade tagit över. Så frågan är om det helt enkelt är meningen att jag inte skall fånga någon rejäl firre.

Men vad är väl en bal på slottet… ;)

På vägen hem passerade vi Hiltons anläggning på en av öarna (bilden tagen dagen innan efter dykningen). Under högsäsong kostar de två yttre husen 4000 US$ per natt. Enligt Keith är det bara rockstjärnor, knarkkungar och ryssar som hyr. ;)

I morgon blir det fina bilder från en rundtur på Bora Bora, i fint väder. :)

Lite moln idag men det är rätt skönt när det inte är riktigt så varmt som i går. Men synd för färgerna blir bättre under vattnet om solen skiner men det är å andra sidan lättare att få se de stora fiskarna.

Det blev två bra dyk idag.

Blev hämtad på hotellet 08:15, lite sent kan tyckas men vi behöver ju inte åka så långt för att nå dykplatserna. Och det fanns fisk så det räckte, och blev över.

Vattnet är klart men inte perfekt, det är ganska många båtar som far runt så det är en del partiklar i vattnet. Bortskämd efter Lifou…

Men det var gott om fisk och på första dyket såg vi stim av stora rockor som simmade förbi. Det var riktigt mäktigt. De är lite skygga så vi var tvungna att hålla ihop gruppen så att det bara kommer bubblor från ett ställe och ligga stilla på botten eller bakom några klippor för att inte skrämma dem.

Till andra dyket åkte vi ut utanför revet och detta dyk är känt för sina hajar och vi blev inte besvikna. Såg säkert en 20-25 blacktip hajar som simmade runt och åt lite småfiskar. Häftigt när de kommer simmande rakt mot en och passerar på några meters avstånd. Blacktip-hajar blir inte så stora och är inte farliga… ;)

En amerikansk kvinna tappade sin kamera vid säkerhetsstoppet, se bilden ovan, och märkte det inte. En av de andra dykarna gick ner igen, släppte en mask på samma ställe och lät den sjunka till botten. Fem meter från masken låg hennes kamera. Smart, och hon var av förståliga skäl väldigt glad när han kom upp med kameran. Var värt några öl som hon säkert bjuder på ikväll.

Så kort och gott en bra dyk-dag med nya upplevelser.

Mr Divenmaster Himself gör tecknet för haj, med högerhanden...

Helt OK dykställe på Bora Bora.

Simma lugnt. :)

Har ju sett bilder av detta fantastiska ställe och när jag fick en första glimt från flygplanet var det precis som jag hoppats.

 

Ön är så kuperad att flygplatsen ligger ute på en av de små öarna i korallrevet runt Bora Bora som heter Moto Mute. Moto är benämning på en liten ö här nere.

Här kommer en bild som bättre visar Bora Bora från luften, har inte tagit den själv. Fick faktiskt en drömläge när jag lämnade Bora Bora från flygplanet men då tog batteriet slut i kameran... suck.

 Inte varje flygplats där man kan gå 30 meter rakt ut och bada i en lagun.

Sen får man öka båt in till hamnen i Vaitape på huvudön. De riktigt fina hotellen hämtar sina gäster direkt på flygplatsen och tar dem till sin, oftast, egna ö. Jag var mer än nöjd med att åka färjan in till huvudön. :)

På väg in i hamnen. Högsta berget på denna lilla ö är 727 meter och vägen runt ön är 32 km lång så ön är inte gigantiskt stor.

Hotellet ligger lite söder om hamnen och där fick man en blomsterkrans runt halsen och en liten välkomstdrink.

Gick ner till stranden och snorklade en stund. Vattnet är riktigt varmt, säkert 30 grader och i korallrevet precis utanför stranden simmar massor med fisk och jag såg till och med en riktigt stor stingrocka.

Solade en stund, en dusch och sen middag i sanden nere vid stranden i solnedgången.

Det kan ju knappast börja bättre. :) 

I morgon blir det dykning och dagen därefter blir det äntligen fiske. Håll tummarna att det inte blir inställt som på Fiji.

Huvudön i Franska Polynesien heter Tahiti och huvudstaden är Papeete.

I Papeete bor ca 26.000 av de totalt 260.000 innvånarna.

Samma valuta som på Nya Kaledonien, så det var riktigt smart av herr Karlsson att göra slut på all valuta på Tontoutas flygplats!!! :(

Ibland skall man läsa på lite innan, kanske...

Var inne i Papeete en dag för att boka flyg och hotell till öarna utanför. Här ser du några bilder från staden.

Jag kände inte till att Tahiti var känt för sina svarta pärlor. Beroende på storlek och lyster så kan ett halsband lätt kosta några hundra tusen och uppåt.

Tur man inte har flickvän just nu, kunde blivit riktigt dyrt. ;)

(Visade sig senare att man kan köpa lite billigare, fast enklare, om man handlar närmare pärlodlarna ute bland öarna)

Jag tror detta är kommunkontoret i Papeete.

En liten liten stad med trevliga människor och de flesta kan engelska. Lite bättre här än på Nya Kaledonien.

Hittade en affär som sålde fiskegrejer. Haspelrullen framför är nästan dubbelt så stor som vanliga svenska rullar. Då kanske ni fattar hur gigantisk multirullen är. Kräver rejäla fiskar för att komma till sin rätt. Men antar att detta är rätt ställe att använda den.

Måste försöka komma iväg på en fisketur här, blev ju inställt på Fiji.

Solnedgång över grannön Moorea, variant 2.

I morgon går flyget till Bora Bora! :)

·         Delad glädje är dubbel glädje.

Och det är helt sant, om det fungerar vill säga.

För man säger ju också:

·         Dubbelt så dyrt och hälften så roligt.

·         Man skall inte ta med sig tårta på kalas.

Bor just nu på en, för Er ännu hemlig, ort och här finns det i en bungalow två franska pensionerade gymnastiklärare som gav sig i väg på en gemensam resa ungefär samtidigt som jag.

Boendet är litet och enkelt och frun lagar mat till alla gästerna som sitter vid samma bord och äter.

Just nu är vi fyra personer som sitter och äter tillsammans klocka 19 varje kväll. Ett riktigt trevligt sätt att bo på och man lär verkligen känna de andra som bor här. En av fördelarna med att bo på lite billigare ställen.

Vårt mysiga middagsbord.

Men på fransmännens försa stopp i Australien blev de ovänner efter att ha bråkat om hur ofta de skulle ta paus. Australien är ju rejält stort och de skulle köra jäkligt långt.

Och de är fortfarande ovänner två månader senare och pratar i princip inte med varandra men reser ändå ihop och delar boende. Visst, jag kan förstå att det blir billigare att dela på boendet och de kanske har begränsat med pengar men vad faan!

De sitter vid samma matbord som oss andra och de bara blänger på varandra, när en går in i deras bungalow går den andre ut så de är bara inne samtidigt när det är dags att sova.

De måste verkligen tycka att de är ute på en härlig och harmonisk semester. :)

Kan säga att då är det fan så mycket bättre att resa själv.

Resedagar brukar vara ganska tråkiga dagar. Du har packat allt och du vill egentligen bara checka ut och komma iväg. Denna gång var det extra segt för jag checkade ut klockan tolv och flyget gick vid fem.

Därför blev det så mycket bättre när jag landade på Papeete en dag INNAN jag åkte. Innebär alltså att jag kan vakna i morgon bitti och göra om hela dagen på något bättre och roligare.

Kort och gott, en riktig bonus!

Bara att ställa om klockan och se glad ut. Nu är jag helt plötsligt 12 timmar EFTER Sverige istället för före.

****

Så om du har haft en dålig dag så skall du åka österut till Franska Polynesien.

För då passerar du datumgränsen och då får du en chans att göra om dagen igen!

****

Jag har ju dessutom blivit en dag yngre och det känns väldigt tydligt! :)

****

Funderade även på att låna lite pengar i Auckland och sätta in dem på banken på Papeete dagen innan.

Sen kan jag ju betala tillbaka pengarna efter en dag, fast egentligen samma dag… hänger ni med?

Borde kunna tjäna lite ränta på detta, eller? En bra affärsidé?

Kanske så Wallenbergarna har gjort? ;)

****

Sen kan man ju fira sin födelsedag två dagar i rad!

Frågan är om man kan tvinga nära och kära att ge presenter båda dagarna?

****

Och man kan ordna resor för festsugna som vill fira dubbelt jul och nyårsafton. Ytterligare en bra affärsidé?

****

Min bonusdag tillbringades dels inne i Papeete och dels vid hotellets pool.

Kan säga att det var klart mycket bättre än att sitta på Aucklands flygplats :)

****

... och som en extra bonus kommer nästa inlägg redan klockan 18.

Äntligen framme vid resans huvudmål efter fem timmars flygning, 4600 km nordöst om Nya Zealand.

Allt annat har varit lite blandade chansningar men Franska Polynesien har jag alltid drömt om. Tror nog ända sen jag såg filmer som Villervalle i Söderhavet och filmer av Jacques Cousteau för oändligt många år sen ( i svartvitt!!!). ;)

Har nu landat på huvudön Tahiti i huvudstaden Papeete och sover här tre nätter.

Men om du följt min blogg så vet du: -Lämna huvudön så fort du kan. Fast Tahiti känns lite bättre än tidigare öar jag varit på.

Så idag har jag fixat flyg och boende till två ställen jag tror kan bli riktigt riktigt bra, fem dagar på ett ställe och fyra på ett annat. De är lite av varandras motsatser, du kommer snart att förstå vad jag menar.

Detta är vad jag verkligen har väntat på. :)

Faan också, läste precis Text-TV sidan 319 på nätet (se kopia nedan).

Där rök väl chansen till en topplacering på varvet.

Ni som har läst bloggen vet ju att jag verkligen är på gång med löpningen. Eller rättare sagt, inte ens var i närheten av att vara på gång... ;)

Efter bottenappet för någon vecka sedan tappade jag sugen. Att ta sig fram i tant-tempo var lite knäckande. Men efter ett tag så tog jag tag i det igen och nu har det gått lite bättre.

Tog några lite tuffare pass bland Aucklands backar och har varit under 5:30 per kilometer några gånger. Så självförtroendet var på väg tillbaka.

OCH SÅ FÅR MAN DETTA SLÄNGT RAKT I ANSIKTET AV SVT.

Blir nog ingen medalj i år… heller… :(

Nej men skall jag vara ärlig så kanske jag kommer att kunna ta mig runt på dryyyyga 2 två timmar utan att ta livet av mig och det känns bra.

******************************************************************************************

Nu tror arrangören på rekordlopp   

Den 18 maj går startskottet för Göteborgsvarvet. I dag meddelar arrangören att tre löpare i världsklass är klara. Peter Some, Kenya, vann suveränt Paris Marathon förra helgen, Dennis Kimetto, Kenya, vann Tokyo Marathon i år. Dessutom kommer etiopiern Atsedu Tsegay - fjolårets snabbaste halvmaratonlöpare.

- Jag har tidigare sagt att jag inte tror att det går att springa under drömgränsen en timme på en så tuff bana som vi har. Men med bra väder kommer jag kanske få äta upp det uttalandet  redan i år, säger Per Crona, ansvarig för elitlöparna, till runnersworld.se.

******************************************************************************************

If you want to see all New Zealand pictures, click here.

Tre nätter på Nya Zealand är alldeles för lite, men tillräckligt för Auckland.

Skulle jag vilja åka tillbaka till Auckland?

Nej jag tror inte det. Staden är fin men inte så fin och du ser nästan bara turister och backpackers inne i staden trots att det bor 1,5 miljoner av Nya Zealands totalt 4,5 miljoner här.

Skulle jag vilja åka tillbaka till Nya Zealand?

Ja absolut, om jag var ute efter en aktiv semester med fina naturupplevelser. Då skulle jag hyra en bil och tillbringa minst två veckor för att hinna se både södra och norra ön. Temperaturen är något mer mänsklig än på öarna närmare ekvatorn. Just nu skulle jag dock undvika Christchurch då det sägs att staden ännu inte är fullt uppbyggd igen efter jordbävningen.

Men det finns massor med fin omväxlande natur och Nya Zealändarna har gjort ett fantastiskt jobb med att ordna uppleveleser som du kan njuta av. Och de få Nya Zealändare jag mött känns lite som folket i Perth, dvs lugna, vänliga och trevliga. :) 

Nu kommer resans huvudmål, Franska Polynesien.

Kan säga att utbudet av mat här i Auckland är fantastiskt och du kan få mat från världens alla hörn.

Och priserna är riktigt bra jämfört med vad jag fått betala tidigare på resan. Tror att den stora mängden av backpackers gör att det finns möjlighet att servera mycket, bra och billig mat.

Frågade på hotellet och de rekommenderade ett ställe som hette Tony´s Lord Nelson och låg i anslutning till Sky City på en tvärgata ner mot Queen Street och jag blev inte besviken. Faktiskt bland det godaste jag ätit.

Första kvällen blev det lamm som bara smälte i munnen.

Och sista kvällen ville jag inte chansa utan gick tillbaka och det blev ett grillspett med oxfile, jätteräkor och pilgrimsmusslor inlindade i bacon. Mmmm… ;)

Så om du passerar Auckland och vill äta något gott så vet du stället att besöka. :)

PS

Jag fick inte maten billigare för att jag ger dem gratis reklam. ;)

Fast borde kanske frågat?

DS

När man renoverar och bygger till brukar man vilja behålla samma stil och proportioner. Kan väl säga att de inte riktigt följt den ursprungliga byggnadsstilen... eller proprtionerna... Men det blev rätt OK ändå, eller vad tycker ni? Undrar vad en svensk stadsarkitekt hade sagt?

Smartaste gatuskyltarna jag sett. Varför visar inte vi numren på våra gatuskyltar?

Herr går man skyltar med timer så du vet när de tar slut. (fast de har jag sett på fler ställen, tex Tokyo)

 Snygg fasad.

 En titt upp mot Sky City med Sky Tower mm

 Utsikt från 280 meters höjd i Sky Tower. Du ser bland annat hamnen och Auckland Harbour bridge.

Ön i bakgrunden är Rangitoto, en vulkanö som sägs ha dykt upp ur havet för ca 600 år sen.

Frisyrtävling på Auckland Zoo. Vem vinner?

Frisyr 2, påfågel. Fåfängd, näe???

 

Frisyr 5, Gepard. Kortklippt och vårdat. Något gles mustasch, kanske...

Frisyr 6, flodhäst. Rakat!

Frisyr 7, flamingo. Ville inte vara med men hann få en bild innan han stack huvudet under vattnet... ;)

Frisyr 8, apa med trendig lugg och rejäla fast kanske lite väl buskiga polisonger...

Frysyr 9, snaggat lejon, världsvan med ett distinkt hakskägg.

 

Vilken frilla gillar ni bäst? 

Idag har jag verkligen lekt turist.

En populär tripp är en dagstur ut till någon av öarna men då jag redan tillbringat en månad på bättre sandstränder avstod jag den turen.

Köpte däremot en biljett till Auckland Explorer som är en buss som kör runt mellan de 12 "mest" sevärda attraktionerna i Auckland. När som helst kan man hoppa av och ta nästa buss som dyker upp 30 minuter eller en timme senare.

Så det har blivit besök på Aucklands museum och på Zoo, hade gärna även besökt någon av ett antal fina trädgårdar men tiden räckte inte. Kom iväg lite för sent strax innan lunch och bussarna slutar tyvärr gå redan vid fyra, så starta tidigare än jag gjorde (tips från coachen).

På kvällen var jag även uppe i det höga tornet, Sky Tower, i Auckland, utsikten var helt OK från ca 280 meters höjd. 

Hissens golv var delvis av glas och jag kan säga att hissen gick rejält fort. Man kan nästan se det på bilden.

Det var rätt maffigt att se dryga 200 meter rakt ner när man kom upp.

Kan säga att jag INTE steg på glaset när jag gick ut ur hissen. :)

… jag är allt ute och reser (som vanligt, finns det de som skulle säga).

Min käre vän Conny ifrågasätter om jag ens är ute och reser. Han tror jag ligger hemma i Göteborg, dricker öl och filmar i akvariet.

Faktiskt ingen dum idé, hade definitivt varit billigare att köpa ett solarium och ett rejält lager med starköl.

Men för att tillfredsställa Conny så laddade jag upp en film där jag själv är med och dyker.

Det är jag med den snygga enkla frisyren och den enda som dyker med en ”shortie”.

Visst kan man klippa in fantastiska saker med Photoshop nu för tiden, kommer Conny givetvis att säga.

Men alla andra, utom Conny som redan bestämt sig, kan ju titta på denna film, klicka här.  

Filmat på Lifou som så här i efterhand framstår som så mycket bättre dykning än jag förstod då.

Dags för en öl (måste nog snart åka till systemet igen) eller skall jag gå ner till baren nere på stranden… :)

På tal om frisyrer så kommer det ett inslag om just detta den 9/4, missa inte. 

Efter en flygning på 2 timmar och 45 minuter söderut från Nouméa så befinner jag mig helt plötsligt på Nya Zeeland.

De skall visst vara duktiga på får här och det var precis så jag kände mig när de föste in oss i en gigantisk fålla och det tog dryga 30 minuter att ta sig igenom första passkontrollen. Sen var det ytterligare en kontroll för att se om jag hade med mig något extremt jättefarligt, så som mat, följt av en röntgen av allt bagage följt av en hundsniffning.

Men det gick bra och jag kom helskinnad ut i ankomsthallen.

Tur att jag inte hade kvar musen som jag hittade i resväskan på Fiji. Hade förmodligen inneburit livstids deportation. :)

Plockade ut lite Nya Zeeländska dollar (en NZ$ är värd 5,84 SEK) så jag kunde köpa en bussbiljett in till staden. Biljetten kostar 16 dollar och resan tar ca 40 minuter. Bra buss, men knö-full, och med en busschaufför som är trevlig, tydlig och erbjuder sig att hjälpa till om du är osäker. Där har Västtrafik något att lära!

Efter tropisk hetta under en dryg månad så var det skönt att komma ut i 20-gradig värme, eller skall jag säga kyla… Som tur är reser jag alltid i långbyxor och långarmad skjorta, brukar ju nästan alltid frysa på flygplan och älskar skjortans bröstficka där jag kan ha pass, penna och boardingkort. Ordning och reda! Hatar alla nya skjortor som saknar bröstficka. Gammalmodig, javisst! ;)

Visste inte exakt var hotellet låg, Hobson Street är lång, så jag chansar på stop 3 och efter knappt 10 minuters promenad är jag inne på hotellet. Tur eller rutin, kanske båda.. ;).

Bokningen har fungerat och jag ligger nu i bara kalsongerna på hotellrummet, gött!!

Här är tidsskillnaden mot Sverige 12 timmar när jag landar men i morgon söndag får Sverige sommartid och Nye Zealand går över till vintertid så då skiljer det helt plötsligt 10 timmar… eller blir det 14???

Ooops, nej Nya Zeeland byter visst inte till vintertid förrän första söndagen i April, så på måndag blir det  11 timmar.

Lär väl märka det förr eller senare, har ju ingen tid att passa förrän flyget till Papeete om några dagar. :)

Detta är bara ett tre nätter långt besök på Nya Zeeland så det blir bara att skrapa lite på ytan runt Auckland. Och när man kommer en dag och reser sista så är det egentligen bara två fulla dagar till förfogande. Så se det mer som en rekognosering för att se om det är värt en längre kommande resa.

Har träffat människor på min resa som tillbringat två månader bara på sydön så skall man göra hela Nya Zeeland måste man vara här riktigt länge.

Skall bli skoj att se vad jag kan upptäcka de närmaste dagarna.

Det första man ser när man kommer ut från hotellet är Aucklands höga torn, Sky Tower, som sägs vara 1000 fot högt. Tornet har varit pefekt att orientera sig efter när man varit ute och gått.

If you want more pictures from New Caledonia, click here.

Tiden har gått så fort och det har verkligen varit en positiv överraskning. Naturen är fantastisk, havet likaså och maten har varit ganska dyr men jäkligt god.

Här har fransmännen lagt beslag på en fantastisk pärla som de inte kommer att släppa i första taget. Men de tar också hand om ön på ett sätt som verkligen visar att de är här för att stanna.

På gott och ont så är det inget riktigt turistmål och det gillar jag. Det är lugnt och skönt och massor med oförstörd natur, på sätt och vis lite som Sverige men ändå så helt olikt. Det är så mycket jag inte hunnit med så jag skulle gärna komma tillbaka.

Det enda som tyvärr varit ett problem är min obefintliga franska och många i lokalbefolkningens obefintliga engelska. Det har funnits en mur jag inte kunnat bryta igenom och det råder, hos många, en misstänksamhet mot i första hand fransmän som jag tror att jag som svensk hade kunnat bryta igenom om jag pratat franska. Då tror jag nog att jag skulle finna samma varma människor som på Fiji.

Men jag tror inte Kanakerna förstår hur franska fransmännen verkligen har gjort dem. Där ser man en verkligt stor skillnad mot befolkningen på Fiji.

Det syns också att Frankrike verkligen har pumpat in massor med pengar i infrastruktur och de ligger så oändligt långt före Fiji.

Här har du lite kort vad jag kommer på just nu.

… gillar du franska Rivieran så älskar du Noumea. Du har delar av atmosfären, det franska köket, franskan, ett bättre klimat och blåare vatten.

… fisk och skaldjur inte direkt är någon bristvara… ;)

… maten är faktiskt något billigare än på Fiji, en BigMac kostar ca 35 SEK.

… nästan allt som importeras skattas med 40% så det är dyrt att handla. (mat något lägre skatt)

… runt Nya Kaledonien löper världens näst största korallrev som omsluter världens största lagun.

… stora delar av denna fantastiska havsmiljö är upptagen på UNESCOs världsarvslista.

... korallrevet runt Nya Kaledonien mäter fantastiska 1600 km!

… BNP/capita är 10 gånger högre än för Fiji och det märks mycket tydligt.

… 20% av all världens tillgångar på nickel finns här och har skapat det välstånd som råder.

… befolkning på dryga 250.000.

… urinnevånarna, Kanakerna, utgör 45 % av befolkningen och européerna ca 36%.

… 2014 skall det hållas en folkomröstning om självstyre. Kommer att röstas ner med stor sannolikhet.

… det är inte riktigt lika varmt och fuktigt som Fiji, bara nästan.

… du kan använda svenska kontakter här, ojordade inga problem men jordade måste ha ett hål i sig.

… här heter valutan Franc och 1000 XPF är värda 70 kronor.

… samma ”årstider” som Fiji dvs. något torrare mellan april och november.

... högertrafik!

... högsta berget är 1624 meter, le Mont Ponié

… din telefon fungerar inte här. Du måste köpa ett nytt abonnemang.

… det har varit gratis internet på alla hotell jag bott på, bra!

… finns en höna du bara MÅSTE se i Hienghene, eller hur var det nu? :)

Så nu är det dags för ett kortare stop på Nya Zeeland. Skall ju egentligen vidare till Franska Polynesien men flyget mellanlandar ändå i Auckland så då hoppar jag av några dagar.

På väg ner söderut valde jag vägen tvärs över ön som de flesta använder mellan Touho och Kone.

Jag förstår varför merparten väljer denna väg. Den är mycket bättre, inte så krokig, inte så brant men heller inte så vacker. Men den är kortare och betydligt snabbare.

Här har du några bilder från denna väg.

Som du ser är vägen betydligt bättre och bredare än den andra vägen tvärs över ön.

Det finns massor med vattendrag längs med hela ön, så kommer jag hit någon mer gång kommer jag definitivt ta med mig fiskeprylar.

Här ser du också något som jag inte såg på Fiji, ett fungerande jordbruk och boskap som faktiskt äter av det fantastiska gräs som växer här nere på de flesta öar.

Man kan säga att hela den västra sidan av ön har ett väl fungerande jordbruk och ett öppet landskap medan den östra sidan är bergigare och som jag personligen tycker jag mycket vackrare.

Totalt blev det drygt 85 mil på de Kaledoniska vägarna så ön är större än de flesta av Er tror. Man tittar ju normalt på en karta över Stilla Havet och då är ju ön bara en liten prick…

Varför stannar jag i Tontouta?

Jo Noumea har två flygplatser, Magenta och Tontouta. Den nationella, Magenta, ligger direkt öster om staden och det är den man använder för att flyga ut till alla öarna. Tontouta ligger 35 km norr om staden och är den internationella.

Ja ja, jag vet.

Det är inte den mest manliga bil man kan köra runt i...

Klagade faktiskt när jag fick den, hade nämligen blivit lovad en lite större Renault men detta var vad jag fick.

Så jag har INTE valt den själv.

Och den röda färgen gör ju inte saken bättre. På dykcentret i Hienghene skrattade de åt mig när jag visade min lilla bil…

Flickorna trodde inte den var min, här på ön kör nämligen många omkring i stora fyrhjulsdrivna SUV-ar för att kunna ta sig fram på de ibland kuperade och dåliga vägarna.

Och den oändligt lilla motorn gör att omkörningar måste planeras minst en kilometer i förväg för att hinna accelerera. Tror den har en tredjedel så många hästkrafter som min motorcykel…

I en nedförsbacke lyckades jag komma upp i 130 km/h och det känns det som en ”nära döden”-upplevelse. Så det blev att köra runt i 90 och hålla sig längs vägrenen och ständigt bli omkörd.

Att sen folk kör som biltjuvar och på vägar som hemma är skyltade med 70 km/h får man här köra 110 km/h. Hade jag försökt köra i 110 i en del kurvor med min lilla skit-bil hade jag varit död nu. ;)

Men den har tagit mig från punkt A till punkt B och den har tack och lov AC!

Men jag har väl inte direkt känt mig som Dolph Lundgren när jag smugit runt på vägarna…

Ännu en törn i Karlssons manlighet … tur det finns lite att ta av, eller hur var det nu… ;)

Babou cote Ocean låter kanske inte som den mest seriösa firman men det är precis vad den är.

Här är det ordning och reda, bra utrustning, bra båtar och bra och trevlig personal.

Att de dessutom kan prata bra engelska gör ju livet bra mycket enklare.

Av en händelse hade jag tagit kort på ön dagen innan som vi dök utanför.

Två bra dyk med fantastiska koraller och grottor, men efter Lifou så är jag inte lika lättimponerad av grottor.

Precis utanför revet blir det över 500 meter djupt och det gör att det är väldigt gott om fisk. Vi dök på de röda prickarna norr om ön till vänster.

Hienghene är känt för bland annat tre saker.

Sin höna, det vackra landskapet och inom vissa kretsar även för sin dykning.

Skiter rätt rejält i hönan men då dykningen är bra, naturen vacker och orten ligger relativt långt norr ut på östra sidan blev det här jag stannade i tre dagar.

Många branta och vackra bergssidor. Den här är dryga 180 meter hög och jag bodde mellan berget och havet. Just dessa klippor är också kända för sina fladdermöss, fanns massor som flög på kvällarna. Skall även finnas de lite större sk flygande hundar och rävar. Fast de såg jag inte här men ute på Fiji Mana.

Jag blev inte besviken på vare sig naturen eller dykningen.

Norr om orten liggen dessutom Nya Kaledoniens högsta berg, le Mont Panié, 1629 meter högt. När jag tog bilden visste jag inte att detta var just Mont Panié, ibland skall man ha tur.

I morgon blir det dykning.

Här på Nya Kaledonien finns det tre olika sätt att bo på som turist.

Dyrast och bäst är givetvis hotellen, där får du dessutom mat vilket annars kan vara ett problem.

Det finns massor med bra campingplatser så har du med dig ett tält och campingutrustning finns det många bra ställen att campa på.

Sen finns det något som kallas Gites. Det verkar vara ett ganska vitt begrepp som innefattar allt från egen bungalow, rum i någons hus till en plats i en traditionell hydda.

Gemensamt verkar vara att du får ordna mat själv och i de flesta fall dela våtutrymme med andra.

Men i gengäld är det relativt billigt.

Provade på att bo i en Gites i Hienghene men då jag inte hade med mig någon utrustning för att laga mat och det inte fanns någon restaurang i byn blev det inte mycket till mat. Tack och lov fanns det ett hotell några kilometer bort och där serverades det buffé på kvällarna. Men det finns ju lite fettreserver att ta av på herr Karlsson så inget ont som inte har något gott med sig. ;)

 Giten till höger var min för 350 kronor per natt.

Man kan ju ha sämre utsikt från sin Gites. :)

Tog den väg som alla avrådde från av två skäl:

1.       Den är smal, krokig, brant och vägen är förhållandevis dålig

2.       Du passerar de områden på öns östra sida som jag blivit avråd från att besöka. Ortsbefolkningen sägs vara lite ”ilsk” mot vita västerlänningar.

 

Och ja, den är smal och krokig på sina ställen men med en fantastisk utsikt.

Tog mig några extra timmar att köra men det var det faktiskt värt, hade ju ingen tid att passa.

Passerar även förbi några av de områden där man bryter öns stora tillgång, nickel.

Nya Kaledonien sägs ha ca 20% av all världens kända tillgångar. Marken är helt röd av oxiderat järn men det finns även nickel i denna jord vilket gör den så värdefull.

Högt uppe på ett av bergen bryter de malm som sedan transporteras på en transportbana hela vägen ut till havet där den lastas direkt på stora fartyg. Inte någon liten sketen FlexLink bana här inte... ;)

Äntligen framme på östra sidan. Nästan hela den östra kusten har höga berg ända fram till havet. 

I denna dalgång skulle jag mycket väl kunna tänka mig att bygga ett litet hus och flytta till när det börjar bli höst och mörkt i Sverige. Någon som vill följa med?